Vilken pissdag
Jag känner mig lite förtvivlad, aningens deppig och ganska desperat.
Jag kan börja med min dag. Vaknade imorse och kände bara för att krypa ner under täcket igen och gömma mig. Jag skippade ciggen när jag kom till jobbet..(som i vanliga fall brukar vara dagens andra)..kommer in på jobbet och ska precis börja arbeta när magkatarren (eller magsåret?) sätter igång med en riktig jäkla smärta. Som tur var så gick det över i princip lika snabbt som den kom. Skippade ciggen när jag slutade för att istället röka när jag kom hem..(brukar annars röka en cigg innan jag åker hem, och sedan en när jag kommer hem)..MEN, när jag kommer hem skitröksugen och bara längtar efter en cigg, så upptäcker jag att ciggen är borta?..någon som har tagit dom kanske, jag vet inte...!
Lägenhet: Det går åt skogen. Lägenheten vi var och tittade på igår steg jätte mycket i pris. Så redan innan vi hade hunnit lägga ett bud så hade priset redan gått upp så pass mycket att vi lika gärna kunde skippa den. Jag har kommit fram till att dagens samhälle inte är anpassat till oss unga som vill flytta till vårat första boende. För vi flesta unga vuxna har inte dom pengarna som krävs för att köpa en lägenhet. Vi har oftast inte hunnit arbeta så pass länge att vi har hunnit spara ihop alla dom pengarna som behövs, och dessutom så har vi inte hunnit arbeta så länge som det behövs för att kunna få ett lån som räcker till en lägenhet. Hyresrätter då, finns det några? NEJ! en hyresrätt känns ganska långt borta. Så jag känner just nu lite att mitt liv är över, trots att det knappt har börjat.
Plugga vidare: Jag vill ju plugga till sjuksköterska för att kunna bli barnmorska på förlossningen. Jag har redan sökt en gång men kom inte in, och tänkte därför söka nu igen. Men, eftersom att vi letar en bostadsrätt, som vi hade planerat att amortera bort ganska mycket av lånet på nu i början, innan jag börjar plugga. Så måste vi ha en lägenhet nu. För om jag börjar plugga i höst och hittar en lägenhet då, så har vi inte råd. Så jag står just nu och funderar på; Ska jag strunta i att plugga vidare nu. Och stället sikta på att hitta en lägenhet, en bra jobb och kanske bilda familj med mattias?..eller ska vi bo kvar hemma tills efter jag pluggat klar. alltså om 5 år..? Känns som alternativet med att skjuta upp plugget en aning känns bättre!
Sluta röka: Jag kan säga så mycket. Rehab skulle kanske funka!