Nu är hon här!

Imorse mina vänner, imorse blev Moa storasyster och jag och Mattias blev föräldrar för andra gången till en liten perfekt flicka som kom i en bokstavlig raketfart.
Jag kommer att skriva en förlossningsberättelse såfort vi har landat här hemma så ni ska få alla detaljer. Jag fick min vattenavgång ala Hollywood iallafall :)

Nu väntar vi på att en förväntansfull storasyster som vi har hört ryktesvägen pratat om lillasyster hela dagen ska komma hem.

Jag är så himla lycklig just nu och att jag har två helt perfekta och friska flickor känns helt magiskt

Här är hon, vår Lea
51 cm och 3640 g


Ännu ett falskalarm

God morgon!
Jag är uppe med tuppen idag och sitter just nu och väntar i bilen på att affärerna ska öppna.

Inatt fick jag uppleva ännu ett falskalarm och det påminde mig verkligen om natten på värkarna med Moa startade.
Jag somnade väl vid 21 tiden igår och vaknade när Moa kom in till oss vis 22.45. Därefter kunde jag inte somna om eftersom att jag fick regelbundna sammandragningar med mellan 3-7 minuters mellanrum ända fram till halv 3 tiden då jag äntligen lyckades somna.
Moa väckte oss igen vid 5 då Mattias skulle gå upp och då var allting borta. Jag var liksom redo att ringa och förbereda mamma och ringa in till förlossningen.. Sjukt irriterande!

Så idag mår jag som en påse skit ungefär. Supertrött efter typ noll sömn inatt och tänker ta mig en nap när jag kommer hem sen.



Nu ger jag upp

Alltså förlåt för att jag gnäller så mycket nu. Jag borde njuta sista tiden, det kan ju faktiskt vara sista gången jag faktiskt är gravid!
Men det är så otroligt svårt att faktiskt vara glad just nu. Om jag ska vara ärlig så vill jag helst bara gråta av den otroliga smärtan jag har i mina fogar just nu. Det gör ont precis hela tiden och det skrämmer mig att jag snart ska föda barn med den här onda ryggen. Jag kan knappt röra mig!
Sen känner jag mig bara tjock och ful nu när absolut inga kläder passar längre. Mina mammajeans går inte att dra upp över magen och dom sitter alldeles för tajt under magen. Att gå och köpa nya mammakläder är ju fullständigt idiotiskt.



Till råga på allt och som om inte de vore nog så verkar min lilla förlamning i ansiktet sprida sig. Jag har svårt att göra vissa grimaser och det sticker lite på ena sidan av tungan. Om detta blir värre och inte försvinner i samband med att lillasyster kommer så kommer jag låsa in mig så länge förlamningen sitter i. Som om jag inte redan kände mig ful liksom.


Tur att min dotter är perfekt iallafall, och jag önskar att jag hade hennes energi och kunde vara den mamman jag vill vara.