Förlossningsberättelsen
När vi ska lägga oss bubblar det något otroligt, och högt innifrån min mage. Mattias frågar flera gången om jag ligger och pruttar men jag tycker mig riktigt känna hur det är fostervattnet som bubblar där inne. Jag vaknade upp vid 23 snåret med sammandragningar. Jag hoppades lite på att det skulle vara dags, men var samtidigt bombis på att det skulle avta precis som tidigare nätter. Somna om kunde jag inte riktigt utan låg och vred och vände på mig och pendlade mellan att vara vrålhungrig, kissnödig och bajsnödig. Jag gick upp och kissade och kände hur det typ sved och spände i fiffin påväg till toan. Helt ovetandes om vad som snart skulle hända. Vid 0.30 tiden lyckades jag somna om.Måndag 29 september:Jag vaknade återigen 1.15 av att det "bubblade" till där nere. Yrvaken och dödstrött så for tankarna iväg och jag började fundera på ifall det var en hand som kom ut där nere, vad gör man då liksom? Det bubblade till igen och direkt blev det varmt i trosorna och snabbt som tusan kände jag efter och det var dyngsurt! Det där var liksom inget kiss direkt!Jag slängde mig ur sängen och insåg att det forsar ur mig! Jag sprang till toan med en hand mellan benen. Som att det skulle hjälpa liksom?!Japp, vattnet hade verkligen gått! Jag väckte Mattias som svarade med "-SKÄMTAR DU MED MIG" när jag sa att vattnet hade gått och att värkarna hade dragit igång. Ringde mamma och berättade att det var dags och medans vi väntade på mamma och sara som skulle sitta barnvakt så ringde jag till förlossningen. Eftersom att bebisen inte var fixerad så skulle vi komma in på kontroll. Vi packade ihop det sista och jag slängde på mig lite smink fåfäng som jag är. Påväg in till förlossningen kom värkarna med 2-3 minuters mellanrum och dom gjorde otroligt ont! Vi körde till Ackis på 25 minuter, en resa som i vanliga fall tar 40 minuter. Vi kom till förlossningen vid 3 där en ctg togs. Jag hade många och täta sammandragningar och innan jag fått på mig förlossningskläderna och lagt mig i sängen så fick jag värk på värk på värk. När jag undersöktes kunde hon först inte ens nå tappen, och efter ett jäkla grävande så är jag bara öppen 2 cm och har fortfarande en kant av tappen kvar. 
Jag bad om varma kuddar men innan jag hade hunnit få dom så hade jag så ont att jag var tvungen att trycka på knappen för att få lustgas. Sååå jäkla ont! Jag började kräkas och tyckte det var lite tidigt för med Moa så hade vi legat inne i några timmar när jag började kräkas. Strax där efter ändras karaktären på värkarna och det börjar trycka på. Jag ber Mattias trycka på knappen återigen och när jag undersöks så är jag öppen 6 cm. Jag blir erbjuden TENS men det hinns liksom inte med för när jag undersöks igen så är jag fullt öppen och det är dags att krysta. 
Jag krystade i ryggläge utan lustgas med ena handen i Mattias hand och den andra i en undersköterskas. Tydligen så var jag ganska hårdhänt med mina naglar. Klockan 4.37 föds vår andra dotter Lea med dunder och brak. 51 cm lång och 3640 g. Hon kom ut med navelsträngen ett varv runt halsen men som inte verkar ha påverkat henne. 
Hon var på pricken lik Moa! Och hela min kropp översvämmades av lycka. Till skillnad från Moas förlossning så fick jag krysta ut moderkakan den här gången och efter att ha undersökts så behövs jag inte sys. Skönt!Jag är uppe och duschar efter 30 minuter och det var bannemig den skönaste duschen på länge. Såå skönt!Ganska snabbt får jag otroliga eftervärkar som gjorde såå jäkla ont att jag började kräkas av dom. Jag fick smärtstillande men fortsatte ändå att kräkas. Otroligt obehagligt. Som att det inte räckte med att föda barn liksom?
Efter några timmar fick vi byta rum på grund av att nya patienter kom in. Det var fullt på BB så vi fick ett annat rum nere på förlossningen där vi fick invänta läkaren som skulle undersöka Lea. Lea sov mest hela tiden och jag hade riktigt plågsamma eftervärkar och fortsatte kräkas. Jag kunde inte kissa heller utan tappades på urin. När jag väl kommit igång och kissat själv så gjorde det såå jävla ont! Mycket värre än med Moa då jag syddes med ett stygn.
Den här förlossningen gjorde minst 1000 gånger ondare än med Moa. Kanske för att allt gick så fort. Eftervärkarna ska vi inte prata om. Så just nu kan jag gärna vänta några år om vi ska skaffa flera barn. Jag äter fortfarande smärtstillande på grund av eftervärkarna. Lea och Moa är födda i samma rum på förlossningen på ackis. Båda är födda på en måndag och båda är födda 37. Moa 19.37 och Lea 4.37.Från att ha kommit in på förlossningen kl 3, och bara 2 cm öppen till att Lea är född 4.37..förstår ni i vilken raketfart hon kom i?Jag är såå lycklig som tvåbarnsmamma och jag är fullständigt förälskad i mina fina flickor och min man. Tänk att jag och Mattias har fått så perfekta tjejer ♡