Skyttetrafik mellan vc och barnakuten

Vilken jäkla vecka. Jag är inte direkt superglad över att det är helg. Vi åker fortfarande med skyttetrafik mellan vårdcentralen och barnakuten med Lea. Att det blir helg innebär att vårdcentralen är stängd och att det finns färre läkare på ackis. Det positiva är att det lättare går att få tag på barnvakt till Moa.

Sedan i tisdags har vi fått åka varje dag med Lea så att hon får inhalera. Vissa dagar har vi till och med fått åka två vänder samma dag. 

Igår blev jag efter ett besök på vc skickad direkt till barnakuten med Lea. Misstänkt RS. På akuten kunde vi konstatera att hon syresätter sig bra, påverkad andning med indragningar över bröstkorgen. Hjärtrytmen pendlar ibland lite åt det för höga hållet. Hon har trånga luftvägar med slem.
Vi blev hemskickade med bricanyl för att se om det kunde hjälpa. Vilket det inte gör.

Idag har vi åter igen varit nere på vc. Jag har haft tur som fått träffa fantastiska läkare och sköterskor nere på vc. Samma alla gånger vi varit där och vi är numera stammisar.
Lea hade skrikt hela dagen, inte ätit och kräkts så tjockt slem att det påminde om leksaksslajm. Riktigt otäckt.
Så fram till 15 tiden fick jag bära runt på en skrikande Lea. Moa mår verkligen dåligt av det här. Det märks jätte tydligt! Superledsen, trotsig och gör precis allt för att få min uppmärksamhet. Jag gör allt för att se hennes behov och förklara att Lea är sjuk och att mamma måste bära på Lea. 

På vc fick Lea alvedon mot febern som kommit, och fick inhalera igen. Nu tog även två prov. Ett stick i fingret som inte visade något konstigt. Sen togs också ett RSprov som görs med en låång pinne ner i näsan. Usch så obehagligt. Svaret kommer i nästa vecka.

Vi har verkligen haft världens bästa hjälp med Moa. Igår hjälpte Hanna till och hämtade henne från dagis. Och idag kom hon hit och hämta Moa så jag kunde få ner Lea till vc.
Hon fick både åka och handla, välja glass och äta tacos hos Hanna. Att vara hos bästisen Sofie älskar hon verkligen! Hon ville inte följa med mig hem direkt.

Nu sover båda tjejerna och det tänker jag också göra! 

Överkörd

När båda barnen har somnat och man bryter ihop av att man är helt färdig både psykiskt och fysiskt, är det ett tecken på att man inte mår så bra kanske.
Men ingenting handlar egentligen om mig. Det händer så sjukt mycket kring mig just nu att jag inte riktigt kan hantera det. Det känns som att precis allt bara går emot mig just nu. 
Jag vill på riktigt bara skrika ut min frustration och ångest jag känner just nu. 
Jag är inte den som visar mig svag. Jag håller alltid huvudet högt, stark utåt sett men svag inuti. Det är sån jag är. Jag ber sällan om hjälp, vill klara allt själv. Men ibland blir det för mycket att hantera. 
Just nu känns allt som en ond spiral bara. Min kropp är så trött.


Slem och hosta

Ibland har jag bara lust att dra täcket över huvudet och bara få stänga allt ute. 
Igår fick vi åka in till Akademiska med Lea för ytterligare inhalationer. Trånga luftvägar blev resultatet av den grundliga undersökningen som gjordes. Lea syresätter sig bra vilket var skönt, ingen feber och hade kommit igång bra och äta igen. Hostan är inte att leka med däremot.
Det kan eventuellt vara RS virus men tydligen så görs inga test om man inte är 100 på att det rör sig om RS och ska lägga in barnet. Ett virus rör det sig om helt klart iallafall..

Natten var lugn. Lika så förmiddagen så jag och Lea tog en timmen promenad i den fina vädret. Jag hade höjt upp vagnen så Lea nästan fick halvsitta i vagnen. 

Men strax efter vi kommit hem satte hon igång och grät och grät, och när jag märker och framför allt hörde på gråten att det hade med andningen att göra så började jag bli orolig igen. Hon gick inte att trösta och när hon satte igång att hosta så kom det massor med slem och det sprutade ur hennes ögon och hon var knallröd i ansiktet. 
Istället för att få panik så körde jag ner till vc och bad om hjälp. Vi fick hjälp av samma sköterska och läkare som igår snabbt så Lea fick inhalera ännu en gång. Luftrören är fortfarande trånga. 
Stackars liten! 
Jag hade tur som träffade vår bvcsköterka i korridoren också och fick chansen att prata av mig lite. Såå himla orolig. 

Både BVC och läkaren på vc säger att dom nästan är säkra på att det rör sig om RS.

Nu hoppas jag på en lugn natt och att hon mår bättre imorgon.