Tappad vove
Jag och tjejerna har varit på Öppna förskolan nu på förmiddagen. Moa gillar verkligen föris! Hon känner sig hemma där och nu när det är sportlov där så var det lite större barn där också. Moa ser verkligen upp till lite äldre tjejer och vill gärna göra allt som dom gör! Så har hon alltid varit.
Idag var vi i pysselrummet tillsammans med några tjejer i 6 årsåldern. Dom pysslade med toarullar och annat roligt klippa och klistra pyssel. Såklart pysslade Moa också.
Väl hemma igen inser jag att Moas vove är borta. NEJ liksom! Det får bara inte hända. Men jag hade tappat den någonstanns. Det är Moas absoluta favorit och den får bara inte komma bort. Att köpa en ny känns inte ens aktuellt då jag tror hon hade fattat att det inte inte var samma.
Så jag fick slänga på tjejerna kläderna igen och med en puls på 190,gråten i halsen och en miljard tankar i huvudet på vad vi skulle göra om vi inte hittade voven, raceade vi tillbaka dit vi hade parkerat bilen..Ingen vove. NÄHÄ! Med tjejerna i vagnen fick vi springa tillbaka hela vägen vi gott och tillslut såg jag voven på en snödriva. En vänlig själ hade lagt voven åt sidan så att man kunde se sen. TACK! Gud det var nästans så att jag blev mer ledsen än Moa. Jag ville nästan gråta av lättnad bara för att vi hittade den!
Fatta vilket trauma det hade blivit om voven hade varit borta för alltid..Nej de vill jag inte ens tänka på!
