Lea 6 månader
Vet ni vad, igår blev Lea 6 månader! Ett halvår redan och ännu en gång frågar jag och Mattias oss vart tiden har tagit vägen? Tiden går så mycket fortare när man får sitt första barn. Men när andra barnet kommer, ja då hinner man inte med överhuvudtaget!
Jag saknar inte graviditeten eller att vara gravid på samma sett som jag gjorde efter Moa. Jag mådde inte alls speciellt bra och är rätt nöjd med mina tjejer jag har just nu. Ändå kan man inte låta bli att längta lite. Det rycker liksom lite i bebisnerven. Framför allt när man ser andra gravida. Men Hanna och Danne ska ha en liten pluttis i sommar så jag får helt enkelt sympatisera lite med henne.
Jag är i full gång med att sluta amma. Enligt rekomendationerna så ska man amma i minst 6 månader, och just nu är väl både jag och Lea lite halvtrötta på amningen. Jag försöker ge Lea mat så långt det går och ammar lite där emellan. Målet är att ha slutat tills dopet som är i maj. Herregud, Lea kommer vara närmare 8 månader när hon döps. Kanske inte de mest optimala då vi kommer behöva sy om dopklänningen bland annat. Men så får det vara när det finns ont om tider och dubbelbokningar.
Att Lea blir 6 månader är faktiskt lite blandade känslor. Såklart känns det jätteroligt, men samtidigt känns det tråkigt att vissa valt att knappt träffa henne och att många inte ens har sett henne ännu. Att vissa vänt mig ryggen har gjort att jag klivit ner några steg på självbildsstegen.
Fast samtidigt kan jag säga att jag faktiskt inte kunde bry mig mindre. Jag hade som nyårslöfte att göra mig av med energitjuvar. Något jag håller fast vid.
