Vi är tillbaka!

Hej på er!
Glest mellan inläggen här igen. Veckan som gått har inte innehållit mer än att ta hand om Lea och där emellan försöka se Moas alla behov. 
Fyfasiken för veckan alltså! Den kändes evighetslång och när helgen kom var jag fullständigt uttömd både fysiskt och känslomässigt. 
Nu mår Lea mycket bättre äntligen. Fortfarande mycket hosta men inga jobbiga attacker med svårigheter att andas. 
I morgon hoppas jag få svar på om det rörde sig om RS eller inte. Som vad det skulle tjäna till nu? Eller vad gör man ens om det visar sig att det är RS? Jag har faktiskt noll koll. Hur som helst är det iallafall skönt att veta vad det var. Hemska virus!

I helgen kunde vi iallafall fått vara en riktig familj igen. Lea krävde inte uppmärksamhet hela tiden vilket gjorde att jag kunde ta igen tid med Moa. Några dagar såhär efter märks det stor skillnad på hennes humör. Inte alls lika ledsen och neråt. Det känns jätte skönt! Hon har fått ha mycket barnvakt under veckan och känner sig nog lite utanför. Världens bästa barnvakt har hon haft iallafall. Tack Hanna! Du är bäst!

Kommentera här: